En misstänkt har alltid rätt till en försvarare. När en offentlig försvarare ska utses blir den misstänkte frågan om han eller hon vill välja en advokat själv eller låta domstolen göra valet. Många väljer att låta domstolen utse en försvarare, i tron att systemet garanterar en kompetent advokat.
Men vad få förstår är att detta system är trasigt och rättsosäkert. Tilldelningen sker i första hand genom en kölista, där domstolen går efter turordning snarare än att välja den bäst lämpade advokaten. Och även när det finns kvalifikationskrav för de allvarligaste brottmålen, är dessa ytliga och fulla av kryphål.
Här går vi igenom varför detta system är farligt, hur det kan missbrukas och varför det i sin nuvarande form är ett hot mot rättssäkerheten.
Nya kraven ger en illusion av kvalitet
För brott med minst fyra års fängelse krävs fem års erfarenhet och en 18-timmars utbildning, men detta säger inget om advokatens faktiska kompetens. För brott med under fyra års fängelse räcker en kort kurs, vilket innebär att en advokat utan brottmålserfarenhet kan försvara en misstänkt i allvarliga mål. Systemet ser ut att garantera kvalitet men är ett rättsosäkert lotteri, där den misstänkte kan få en försvarare utan nödvändig erfarenhet.
Fem års erfarenhet låter bra, men det säger inget om kvaliteten på erfarenheten – en advokat kan ha hanterat ett fåtal enkla mål och ändå få de mest komplexa fallen.
Kölistan prioriteras framför kompetens
Det står uttryckligen att domstolar inte är bundna av kölistorna, men i praktiken används de ändå som huvudsaklig urvalsmetod. Detta innebär att en erfaren brottmålsadvokat kan förbises, medan en oerfaren advokat får uppdraget enbart för att han eller hon står först i kön.
Advokaten kan sätta en inkompetent kollega i sitt ställe
Även om domstolen väljer en advokat som uppfyller kvalifikationskraven, kan denne delegera uppdraget till en kollega på samma advokatbyrå som inte uppfyller kraven. Detta gör att hela systemet kring kvalifikationer blir verkningslöst, eftersom den som faktiskt sköter försvaret kan vara betydligt mindre erfaren.
Domstolen kanske tror att en erfaren advokat tar målet – men i praktiken kan uppdraget hamna hos en oerfaren kollega som aldrig borde fått det.
Ingen tydlig kontroll av kvalifikationerna
Systemet bygger på att advokater är ärliga, men det finns inga effektiva kontroller för att säkerställa att de verkligen uppfyller kraven.
För många kryphål
Systemet ser ut att garantera kvalitet, men är i själva verket ett lotteri där misstänkta riskerar att få en försvarare utan verklig kompetens. Detta är inte en fråga om små missar – det är en rättsskandal. Kölistan styr förordnandena, en erfaren advokat kan delegera uppdrag till en okvalificerad kollega, och fem års erfarenhet säger ingenting om kvaliteten på erfarenheten. Domstolarna förlitar sig på självrapportering, och det finns ingen individuell prövning av en advokats lämplighet.