Konsumentverket har brutit mot grundlagen – och det kräver konsekvenser

En myndighet som föraktar förvaltningsetik hör inte hemma i ett rättssamhälle

Det finns ett antal grundpelare som bär upp vår demokratiska rättsstat: objektivitet, saklighet, likabehandling och respekt för individens fri- och rättigheter. När en myndighet bryter mot dessa, inte av misstag – utan systematiskt – då har vi inte längre ett förvaltningsproblem. Då har vi en myndighet som utgör ett direkt hot mot den svenska statsförvaltningens legitimitet.

Det är exakt den situation vi nu ser med Konsumentverket.

Myndigheten har i flera år agerat långt utanför sitt mandat. Genom opinionsdriven tillsyn, ideologiskt färgad ärendebehandling, offentlig uthängning av företag utan domstolsbeslut, och inte minst: genom dokumenterade hatuttalanden från sin egen IP-adress.

Detta är inte acceptabelt. Det är inte lagligt. Det är grundlagsvidrigt.

Offentlig makt får endast utövas enligt lag

Regeringsformen 1 kap. 1 § slår fast:

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och utövas under lagarna.”

När Konsumentverket hänger ut företag som “vilseledande” eller “icke seriösa” utan rättsligt stöd, utövar man sanktioner utan lagstöd. Det strider mot legalitetsprincipen. Det är rättsvidrigt. Det är maktmissbruk.

När man dessutom väljer ut vilka företag som granskas eller inte granskas utifrån interna preferenser, kontakter eller ideologisk lämplighet, är det ett brott mot saklighets- och objektivitetsprincipen i Regeringsformen 1:9.

Detta är inte semantik. Det är grundlagsbrott.

Kommentarerna som bevisar allt

Gränsen mellan passivt tjänstefel och aktivt statligt förakt passerades definitivt när Dagens Process avslöjade vad som skrivits från Konsumentverkets nätverk. Det rör sig om tre kommentarer – samtliga djupt kränkande, diskriminerande och rättsstridiga om de skrivits inom ramen för offentlig tjänsteutövning.

Här är de ordagrant:

”Jag tycker att det är starkt av dig att försöka skriva så många inlägg på svenska, när det uppenbarligen inte är ditt modersmål. Kämpa på, till slut ska du se att även du klarar det.”

”Att lära sig att skilja på när man ska skriva ’Dem’ eller ’De’ är något som du kan be din vårdare om hjälp med.”

”Gå till soc din dumme fan. Det är där du hör hemma!”

Detta är inte satir. Det är inte kritik. Det är diskriminerande, hånfulla och klassföraktande påhopp från en myndighet som ska skydda medborgarens rättigheter.

Det är, enligt varje rimlig tolkning, grund för tjänstefelsprövning och avsked.

Myndighetsaktivism är inte en politisk fråga – det är en rättsstatlig kris

Det är lätt att avfärda kritiken som politisk, ideologisk eller systemfientlig. Det vore ett grovt misstag. Detta handlar inte om åsikter. Det handlar om rättsprinciper:

  • Offentlig maktutövning ska ske enligt lag, inte känsla
  • Tillsyn ska ske lika och förutsägbart, inte selektivt
  • Medborgare ska bemötas respektfullt – aldrig med hat

Allt detta har Konsumentverket grovt brutit mot.

Och varje dag som passerar utan att ansvar utkrävs, försvagas hela statens trovärdighet.

👉 Bekämpning av myndighetsaktivism

Vad som nu krävs – i klara juridiska termer

Vi kräver:

  • En oberoende förvaltningsrättslig granskning av Konsumentverkets ärendepraxis
  • Att samtliga tre dokumenterade uttalanden behandlas som potentiella tjänstefel
  • Att internrevision och personalansvarsnämnd kopplas in omedelbart
  • Att Riksrevisionen utreder eventuella strukturella fel i granskning och marknadspåverkan

Detta är minimikrav. Allt annat är rättsstatligt svek.

Avslutning: Detta är inte slutet på något. Det är början på en rättslig uppstädning.

Det är inte vår roll att avgöra skuld i juridisk mening – det är domstolens. Men det är vår skyldighet som samhällsbärare att säga ifrån när myndigheter agerar i strid med svensk rätt.

Konsumentverket har genom sin kultur, sina handlingar och sin tystnad bevisat att de inte längre kan ges förtroendet att operera utan kraftfull granskning.

Nu är det upp till Riksdag, Regering, JO, Justitiekanslern och rättsväsendet att visa:
Gäller lagen – även för myndigheter?